Nu lägger hon all kraft på forskning och utbildning

2017-05-31

Inga-Lill Johansson ser tillbaka. När hon blev doktorand vid Företagsekonomiska institutionen på Göteborgs universitet fanns det tre kvinnliga lärare/forskare på hela institutionen. Idag är fördelningen jämnare men andelen kvinnor som fortsätter sin forskarkarriär efter att ha disputerat, är lägre än för män. Kvinnor ägnar sig i större utsträckning åt undervisning och administration när de är klara.

Inga- 

Trädgårdsarbete är Inga-Lill Johanssons intresse utöver att läsa. Hon njuter av att jobba fysiskt utomhus.

– Där finns mycket att jobba på, säger Inga-Lill som idag är docent i företagsekonomi och arbetar på Institutionen för handel och företagande vid Högskolan i Skövde.

Fast den mest genomgripande förändringen handlar, enligt henne, om något annat.

– Den är organisatorisk. Detta med en linjeorganisation, det är allt annat än bra. På en del institutioner har kollegiet dock lyckligtvis fortfarande ett stort inflytande, säger Inga-Lill och tillägger att dessa frågor engagerar henne.

– Idag tas mycket av lärarnas och forskarnas tid i anspråk för att upprätthålla och anpassa sig till linjeorganisationen. 
Det borde vara tvärtom, anser Inga-Lill. Lärarnas och forskarnas idéer ska tas tillvara och stödjas av övriga organisationen.

– Man kan inte styra en akademi uppifrån. Exakt hur det organisatoriskt fungerar här i Skövde, det vet jag inte än. Men min känsla är positiv och det är det viktigaste här och nu.

Stora skillnader

Inga-Lill Johansson sa upp sig från sin tjänst vid Handelshögskolan i Göteborg 2012.

– Kraven på mig stod inte på något sätt i proportion till de resurser som stod till buds. Konkurrensen om forskaranslag är stenhård idag. Dessutom har kraven på publicering ökat markant. Lägg till det kraven på att du ska vara en bra lärare i klassrummet och uppskattad av studenterna. Jag orkade helt enkelt inte. Och jag tror att många i akademin känner som jag gjorde, fast de kanske inte ser något annat alternativ än att kämpa på.

Konkurrensen mellan lärosätena i Sverige har hårdnat, menar hon

– Den första frågan vi bör ställa är väl om vi i framtiden kommer att ha så många lärosäten som vi har i Sverige idag? Den andra; vad kommer lärosätenas anpassning till marknadsidéer på utbildnings¬området betyda för samhället?

Inga-Lill ser stora skillnader mellan hur det var för henne som student och hur det ser ut idag.

– Förr fanns det jobb. Det var inget man ens tänkte på. Bildning är en viktig fråga som har försvunnit, tycker jag. Den har trängts undan. Förr var bildning ett ideal för akademin. Man bildade sig och skapade något utifrån det. Nu är lärosätena mer inriktade på ren yrkesutbildning. Anställningsbarhet har blivit ett viktigt begrepp. Precis som om utbildning inte alltid har syftat till att studenterna ska få jobb!

En annan stor förändring är studenterna i sig.

– Idag är de oerhört splittrade. De försöker tala om för mig när vi ska ses utifrån sin privata agenda. Studentinflytande är bra – men över vad? Många jobbar under studietiden och det blir tufft. En betydande del är också väldigt engagerade i att presentera sig via sociala medier. De borde vara mer fokuserade på studierna.

Kanske tandläkare?

När Inga-Lill hade sagt upp sig, arbetade hon kvar vid Institutionen för tillämpad informationsteknologi på Göteborgs universitet på ett trettioprocentigt förordnade, och hade samtidigt planer på att ställa om totalt.

Nej, inte för att bli tandläkare. Det var längesedan hon närde sådana tankar.

Inga-Lill växte upp i Sandared utanför Borås och senare flyttade familjen till Kåhög utanför Göteborg.

– Jag kommer inte från någon akademikerfamilj, men mina föräldrar uppmuntrade och tyckte att studier var viktigt. Och själv har jag alltid gillat att studera.
Länge och seriöst för sin ålder, hade hon siktet inställt på tandläkarhögskolan. Naturvetenskapliga studier på gymnasiet bäddade för den fortsatta inriktningen.

– Det var en rolig tid men också tuff med stenhård konkurrens i klassen sista året. Där någonstans tänkte jag om och sökte aldrig till tandläkarhögskolan. Istället till ekonomutbildningen vid Göteborgs universitet. 1974 hade Göteborg inte någon Handelshögskola.

Varför hon bytte spår vet hon inte riktigt. Men det hade kanske med en förälskelse att göra.

Tidsfokus med små barn

Efter avslutad ekonomexamen 1977, arbetade Inga-Lill vid Länsstyrelsen i Göteborg under ett år. Hon hade antagits till en betald landskanslistutbildning som bland annat innehöll kurser i beskattning och redovisning. Och just redovisning är hennes expertområde numera.

– De där kurserna vid länsstyrelsen, de var verkligen gedigna och bra på flera sätt.

Vem vet, kanske hade hon stannat om det inte var för det där brevet som hon fortfarande har kvar. Ett brev som handlade om att ”dina studieresultat tyder på att forskarutbildning vore något för dig”.

– Jag var väldigt nyfiken och samtidigt osäker. Så därför tog jag tjänstledigt först. Att ge sig på en forskarutbildning är som att hoppa rätt ut. Visst, du har en handledare och man gör en del inom vissa ramar – för att lära sig att forska. Men mycket hänger på den enskilda individen.

Och i det fallet var det bra för Inga-Lill att bli förälder.

– När vi fick vårt första barn hade jag forskarutbildat mig i fem år, dock inte på heltid eftersom jag var förordnad som amanuens. Med små barn måste du fokusera för att inte slarva bort tid. För mig innebar det att mitt arbete blev mer effektivt.

Det var tuffa år att vara förälder till tre minderåriga barn och samtidigt göra akademisk karriär.

– Jag har hela tiden varit uppbackad av kollegor och handledare. Och min man och jag har delat på allt. Jag har ett otroligt jämställt äktenskap.

Men det var ett hårt slit för Inga-Lill att positionera sitt eget forskningsområde.

– Det blev redovisningskommunikation. Min forskning är specifikt inriktad mot redovisning, förtroende och ansvar. Vi behöver redovisning för att behålla förtroende. I allt. Från vardagliga situationer i privatlivet till årsredovisningar från företag. Vi behöver redovisning särskilt mycket när förtroendet sviktar.

Kraft i trädgården

Idag ingår Inga-Lill i en forskningsgrupp vid Högskolan i Skövde, som arbetar med en kommunikativ ansats på redovisning.

– Vi har sökt forskningsanslag regelbundet under 2016 och har förnärvarande forskningsansökningar hos Vetenskapsrådet och Formas som vi får besked om senare i höst. Får vi avslag deppar jag en stund, inte mer. Jag känner mig rutinerad och har skrivit många ansökningar och vet att det bara är att ta nya tag om man får avslag. Nästa gång skriver vi en bättre ansökan … men konkurrensen är som sagt väldigt hård.

Hon hade faktiskt tänkt ställa om ordentligt då när hon sagt upp sig från handelshögskolan.

Till vad?

Trädgårdsmästare.

– Det var en seriös tanke och jag hade börjat undersöka hur jag kunde utbilda mig. Trädgårdsarbete är mitt intresse utöver att läsa. Jag njuter verkligen av att jobba fysiskt utomhus.

Men så hörde Högskolan i Skövde av sig.

– Med tanke på att jag hade sagt upp mig var jag väldigt tydlig inte minst mot mig själv. Ska jag vara kvar i akademin vill jag verkligen inte lägga tid på annat än forskning och utbildning. Jag är inte intresserad av att sitta i beslutande organ.

När Inga-Lill kom till Skövde var det för att vara mentor för redovisningsgruppen.

– Det har blivit mer efter hand. Nu handleder jag redovisningsuppsatser och är med och utvecklar kurser och nya utbildningsprogram också. Det är väldigt roligt och jag trivs fantastiskt bra.