Annie Jonsson
Institutionen för biovetenskap
För att avgöra hur miljöfarligt ett industriellt avloppsvatten kan vara görs kemiska analyser och biologiska tester, så kallad KIU-metodik (Karakterisering av Industriella Utsläpp). Här ingår det bland annat att påvisa om det finns ämnen eller kombinationer av ämnen som är giftiga för organismer och som i sin tur kan påverka ekosystemen negativt. Med ny forskning och utveckling av olika biomarkörer kan metodiken kring analys av vattnens giftighet förbättras och analyser effektiviseras.
En biomarkör definieras här som en biologisk respons på en förändring orsakad av att individen utsatts för ett eller flera giftiga ämnen. Analyserna av avloppsvattnens miljöfarlighet hjälper industrier att miljöanpassa sin tillverkning och reningsanläggningar att optimera sina anläggningar.
Vårt projekt syftar till att med hjälp av qPCR-teknik mäta geners uttrycksnivåer, och baserat på detta utveckla kombinationer av biomarkörer som kan ge ett snabbare och mer utvecklat beslutsunderlag till riskbedömning av avloppsvatten.
Som modellorganism kommer vi att använda sötvattensmusslor av gruppen stormusslor (Unionidae). Sötvattensmusslor ingår idag i det svenska miljöövervakningsprogrammet då dessa organismer är väl lämpade som indikatorer på god ekologisk status av sötvatten. Mer information om sötvattensmusslor kan du hitta i projektbeskrivningen om Sötvattensmusslors bevarandebiologi och användbarhet som bioindikatorer.
Figur: Gifter i vattnet kan binda in till musslans receptorer på cellernas membran (1a) eller inuti cellerna (1b). Informationen processas (2). Receptorerna aktiverar transkription av DNA (3), RNA uttryck (4) och motsvarande protein uttryck (5). Dessa uttryck kan mätas och användas som biomarkörer.