Förberedd att formulera målet

När en kris inträffar uppstår ofta oväntade samarbeten mellan olika aktörer i samhället. Tillsammans ska de hantera de utmaningar som uppstår men det är inte alltid lätt att veta vem som ska göra vad eller vem som ska ansvara för vad.

När en kris inträffar ska kommunen eller länsstyrelsen samla lämpliga representanter från näringsliv, myndigheter och frivilligorganisationer för att tillsammans hantera konsekvenser av krishändelsen. Dessa grupper kallas en Inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) på lokal eller regional nivå. Vem som ska ingå och vad var och en ska bidra med går inte att förutspå för alla tänkbara och otänkbara händelser. Det är utmanande för en sådan tillfälligt skapat grupp att få fart på sitt samarbete i ett pressat krisläge.

En av framgångsfaktorerna för att lyckas med tvärsektoriell samarbete i kris är att formulera tydliga mål för krishanteringsarbetet, en så kallad gemensam inriktning. I våra tidigare forskningsprojekt har vi märkt att samhällsaktörer har svårt att konkretisera sina ambitionsnivåer och varandras roller i form av ett tydligt mål. Det uppstår dessutom få tillfällen att praktisera dessa förmågor.

I första delen av detta projekt kommer vi studera hur ISF har formulerat mål i tidigare kriser (exempelvis pandemin 2020; skogsbränder/torka 2018 och flyktingkrisen 2015). Baserat på dessa studier föreslås riktlinjer för hur ISF-grupper bäst kan formulera mål.

I den andra delen av projektet ska workshops och övningar anordnas där ISF grupper kan träna på att formulera bra mål för en stor mängd tänkbara krishändelser. De ska använda våra riktlinjer och på så sätt utvärderas riktlinjerna, samtidigt som samhällsaktörerna utvecklar färdigheter att formulera mål. Forskningsmässigt ska arbetet i de tillfälliga grupperna studeras och förklaras med teorin Partiell organisering. Ett annat fokus är att belysa hur grupperna hanterar motstridiga krafter i organisering: hur kan målets innehåll och målformuleringsprocessens upplägg tillsammans skapa en lagom dos av ordning och identitet, samtidigt som det lämnas utrymme för flexibilitet och aktörskap?