Målet med detta projekt är att bättre förstå hur olika behandlingsramverk påverkar både kort- och långsiktiga resultat vid ketaminbehandling av behandlingsresistent depression.
Den globala förekomsten av depression är cirka 6 %, och depression är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning. Uppskattningsvis 11 till 30 % av patienterna utvecklar behandlingsresistent depression (treatment resistent depression, TRD).
Intravenös administrering av ketamin används för behandling av TRD och har visat sig hjälpa en betydande andel patienter, även om resultaten inte alltid är långvariga.
En jämförelse mellan två modeller
Vi jämför den traditionella ketaminbehandlingsmodellen med den nya Montreal-modellen.
I den traditionella modellen antas ketaminets neurobiologiska egenskaper förmedla den terapeutiska effekten, medan ketaminets akuta subjektiva effekter betraktas som ogynnsamma biverkningar.
Montreal-modellen integrerar fynd från psykedelisk forskning, där de subjektiva effekterna betraktas som möjliga förmedlare av den terapeutiska effekten.
Ketamininducerade upplevelser kan förse med möjligheter till introspektion och djupare självkännedom, vilket kan leda till mer långvariga och hållbara antidepressiva effekter, liknande vad som observeras med psykedeliska substanser.
Vi kommer att utvärdera effekten av det terapeutiska ramverket på behandlingsresultatet vid ketaminterapi för TRD, systematiskt kartlägga de akuta subjektiva upplevelserna under ketaminbehandlingen och undersöka upplevelsernas roll i de kort- och långsiktiga behandlingsresultaten.
Samarbetspartner
Denna randomiserade kontrollerade studie är MD Alexandra Leinonens doktorandprojekt, som genomförs i samarbete med professor Rajna Knez (Göteborgs universitet, Högskolan i Skövde och Skaraborgs Sjukhus), MD/PhD Valdemar Landgren (Skaraborgs Sjukhus) och professor Katja Valli (Högskolan i Skövde).