Under de sista veckorna på vårterminen sattes ingenjörsettornas tillämpning av ingenjörskunskaper och samarbetsförmåga på prov. Studenterna fick i uppdrag att tillverka en automatisk kattmatare. – Vi fick verkligen möjlighet att applicera det vi lärt oss under året, säger Mathias Johansson.
För femte året i rad var det dags för ingenjörsstudenter att ta sig an uppdraget och utmaningen på kursen ingenjörsprojekt 1, nämligen att konstruera en katt-o-mat. Uppgiften är att studenterna ska utveckla en automatisk kattmatare som ska hjälpa äldre personer att ge rätt mängd torrfoder till sin katt. Vid ett antal tillfällen per dygn ska katten utfordras. För Manfred Persson, Mathias Johansson och Harry Muminovic stod det snabbt klart att de ville konstruera en kattmatare som hade en synlig konstruktion. I verkstaden på Högskolan finns en hel del material att tillgå och varje grupp fick ett kit med olika komponenter och kopplingar, men trion bestämde sig för att utgå från en transparent petflaska som behållare för maten och även använda andra datorkomponenter.
– Vår idé var att visa mekanismen tydligt, så vi försökte bygga en modell som skulle spegla den färdiga katt-o-maten. Vi ville inte bara att enstaka funktioner skulle synas, utan ha en mer avancerad modell där allt skulle vara med. Den ska verkligen vara tydlig och brukbar för någon som har katt, förklarar Mathias Johansson.
Även mat vid strömavbrott
Trion uppskattar att de har gjort 80-90 procent av arbetet via Zoom och tycker att det har fungerat bra, faktiskt förvånansvärt bra.
– Vi ser inte att det har begränsat oss, utan snarare tvärtom. Alla har sina datorer att arbeta på och tekniken gör att det är enkelt att dela material med varandra, säger Mathias.
Vi var alla överens som att lägga mycket tid på den här kursen och vi har haft digitala möten i stort sett varje dag. Kommunikationen mellan oss har varit viktigt, konstaterar Manfred Persson.
Tillsammans har de jobbat med ritningarna och Manfred har i rapporten dessutom gjort en del illustrationer på både katter och kattmataren. Studenternas katt-o-mat skiljer sig även från klasskompisarnas eftersom den har en egen klockkomponent med ett separat batteri.
– Det gör att utfodringen kan ställas in på olika klockslag och att den håller tiden även vid strömavbrott. Med hjälp av ett vred ställs antal doser av torrfoder per dygn in och därmed vid bestämda klockslag.
Välkänd skruv och mycket programmering
Programmeringen var den mest omfattande delen och att det har varit roligt att få fördjupa sig i just den biten och att det har gett mycket. För att förflytta rätt mängd torrfoder till kattskålen har de i sin konstruktion använt en skruv.
– Modellen med Arkimedes skruv är en gammal beprövad metod som man vet fungerar, säger Manfred och konstaterar att de då inte behövde lägga tid på att hitta en lösning som de verkligen kunde litade på.
Från matbehållaren (petflaska) matas foder uppåt via en skruv i ett rör (också petflaska) för att sedan falla ner i skålen. Skålen vägs och skruven slutar mata när en förutbestämd mängd foder finns i skålen. I studenternas modell är alla komponenter väl synliga och funktionerna lätta att följa, precis som de bestämde sig för från början. Till hösten fortsätter de utbildningen på Högskolan i Skövde och trion har siktet inställt på att bli maskiningenjörer.
Läs mer om Högskolans ingenjörsutbildningar