Emmie Olofsson tog sin kandidatexamen vid Högskolan i Skövde 2019. Nu är hon tillbaka som doktorand på Högskolan. – Jag visste tidigt att jag ville doktorera för jag tycker om den här typen av arbete och gillar att skriva rapporter och artiklar. Jag känner verkligen att jag har hittat rätt.
Emmie Olofsson är uppvuxen i Skövde och efter studenten spenderade hon några år med att jobba och resa. När hon landade i Sverige igen fick hon arbete på industriföretag både i Skara och Tibro.
– Jag insåg att det inte var ett jobb för mig att stå vid en maskin åtta timmar om dagen och jag mådde inte bra av det. Jag kände att jag ville jobba med människor, så jag sa upp mig och fick jobb som personlig assistent och boendestödjare och trivdes jättebra.
Emmie började titta på olika högskoleutbildningar med fokus på människan och fastnade för kandidatprogrammet som idag heter Kognitiv neurovetenskap - tillämpad positiv psykologi.
– Det var ett jätteroligt program och nästan från start tyckte jag det var kul att plugga. Ämnena var jätteintressanta och det var sådana ämnen som jag och mina vänner brukade prata om. Det var fokus på människan och hjärnan, på MI (samtalsmetoden motivational interviewing) och coachning - allt som jag tyckte var skoj.
Två studenter på 18 kvadratmeter
Emmie och klasskompisarna satt ofta i Högskolebiblioteket och pluggade tillsammans.
– Vi var en jättehärlig klass och jag trivdes jättebra på Högskolan. Redan under det första året kände jag att ville studera så länge som möjligt, så när jag hade läst tre år sökte jag olika masterutbildningar. Jag bestämde mig för att läsa kognitionsvetenskap vid Umeå universitet och sambon började studera på Chalmers, så vi fick flytta ifrån varandra. Jag har halva min släkt i Umeå, så jag kunde bo hos min kusin men hann bara läsa på plats i Umeå under en termin innan all undervisning blev på distans på grund av pandemin.
Då gick flyttlasset söderut igen och till Göteborg där Emmie och sambon bodde i en 18 kvadratmeter stor studentlägenhet.
– Vi pluggade båda hemifrån under ett och ett halvt år, men det gick jättebra. Pandemin var givetvis en speciell tid för alla, men vi höll oss mycket hemma på vår begränsade bostadsyta.
Siktet tidigt inställt på doktorandtjänst
Redan under första terminen i Umeå visste Emmie att hon ville doktorera i framtiden. Hon konstaterar att hon tycker om den här typen av arbete och att hon hela tiden vill lära sig nya saker och få utmana sig själv. Efter den tvååriga utbildningen i Umeå, sökte hon flera doktorandtjänster.
– Det finns många forskningsområden med fokus på människan, men jag blev först inte antagen till någon forskningsutbildning. Jag började istället jobba på Arcus som stöttar arbetslösa människor, men var öppen med att jag sökte doktorandtjänster och ville forska.
Sen hörde både Högskolan i Skövde och Lunds universitet av sig och ville träffa henne.
– Jag fick bland annat presentera mitt examensarbete från min masterutbildning. Jag undersökte, genom egna tester, förhållandet mellan multitasking och skilsmässobarn. Även i min kandidatuppsats hade jag fokus på skilsmässobarn och det är ett tips att inför examensarbeten hitta ett ämne som man verkligen är intresserad av och att fortsätta arbeta med det.
Tillbaka på Högskolan i Skövde
Emmie valde att tacka ja till doktorandtjänsten på Högskolan i Skövde och nu pendlar hon från hemmet i Göteborg. I våras började hon sin tjänst på Institutionen för ingenjörsvetenskap och kommer bedriva forskning inom området informationsteknologi och kognitiv ergonomi. Både Emmie och hennes handledare har en bakgrund inom beteendevetenskapen, och ska nu ta ställning till olika forskningsförslag och externa samarbeten.
– Kognitiv ergonomi har fokus på hur människan interagerar med smarta maskiner, exempelvis självkörande bilar. Hur människan kan tolka olika saker och här finns det mycket att titta mer på.
Den nyblivna doktoranden konstaterar att hon blev både väldigt förvånad och glad när hon fick erbjudande om de olika tjänsterna.
– Jag trodde inte man antog någon som var så ung och inte hade forskarerfarenhet, men det handlar mycket om ens inställning och det som driver en, tänker jag. Jag känner verkligen att jag har hittat rätt, även om jag kan förstå att det inte är för alla, men det är för mig och om fem år siktar jag på att doktorera.
Läs mer om programmet Kognitiv neurovetenskap – tillämpad positiv psykologi