Sötvattensmusslor utför stora ekosystemtjänster i vår natur. En vanlig dammussla kan filtrera upp till 40 liter vatten om dagen, vilket gör att de är perfekta indikatorer för vattenstatus och förekomst av miljögifter. Möt Annie Jonsson, biträdande professor i biovetenskap vid Högskolan i Skövde, och musselexpert.
Annie Jonsson och hennes forskarkollegor på Högskolan i Skövde förfinar och fördjupar just nu sin forskning om sötvattensmusslor för att kunna lära sig mer om hur denna djurgrupp skulle kunna fungera som miljöindikatorer.
– Musslorna gör stora ekosystemtjänster i vår natur. Stora musslor kan filtrera upp till 40 liter vatten per dygn. Tänk er om det ligger flera hundra tusen musslor i en bäck eller sjö och filtrerar, då hjälper de till att få bort nedsmutsande partiklar och ämnen som kommer ut i vattnet, säger Annie.
Annie Jonssons musselforskningsprojekt är uppdelade i två områden. I det första är forskarna ute i fält och tittar på musslornas miljö och bestånd.
– Då undersöker vi var musslorna finns, om de mår bra, om de kan föryngra sig och vad det kan vara runtomkring i naturen som gör att de kanske inte mår så bra, säger Annie.
Biomarkörer berättar om stress
I Annies andra musselprojekt försöker forskarna ta fram metoder för att mäta om musslorna är stressade av någonting, exempelvis av miljögifter. Metoden innebär att forskarna letar efter så kallade biomarkörer, genuttryck i musslornas celler, som är specifika för olika typer av stress, till exempel förekomst av PFAS-ämnen (per- och polyfluorerade alkylsubstanser), hormonstörande läkemedel eller tungmetaller.
– Vi hoppas kunna hitta nya indikatorer, biomarkörer, som kan påvisa om det förekommer gifter i miljön, och hur dessa påverkar musslans biologiska funktioner som exempelvis matsmältning, reproduktion och nervsystem. Med hjälp av indikatorerna skulle vi ännu tydligare kunna förklara hur vi människor påverkar naturen och till slut även människans egen hälsa, säger Annie.
Kartläggning som kräver olika kompetenser
När det gäller musselforskningen har Annie Jonsson och hennes kollegor vid Högskolan i Skövde haft nära samverkan med Länsstyrelsen. Forskarna samverkar också nära sinsemellan, då flera olika kompetenser behövs för kartläggningen.
– Jag är ekolog och kan mycket om musslornas liv i naturen och deras ekosystemtjänster, medan forskare som är molekylärbiologer kan undersöka vad som händer inne i cellerna och mäta hur gener uttrycks till exempel på grund av en stresspåverkan. För att sedan tolka genuttrycksdata och lista ut vad det är för biologiska funktioner som påverkas behöver vi forskare som är bioinformatiker, säger Annie.
Genuttryck ger svar på vattenstatus
För att leta efter biomarkörer tas musslor in på labb för fortsatta studier. Vid start av studierna noterar forskarna data om musselindividerna. De mäts till exempel för att avgöra ungefärlig ålder. Storlek och ålder kan spela roll för resultatet. För att mäta genuttryck i cellerna plockas vävnad från olika delar såsom gälar och matsmältningsorgan. Vävnadsmaterialet behandlas för att ta fram DNA och RNA, som sedan kan läsas av i en speciell maskin.
– Om musslan utsätts för olika typer av stress, till exempel torka eller giftiga kemikalier, så kommer molekylerna att reagera i cellerna på musslan på olika sätt. Om vi lär oss hur de här olika uttrycken ser ut, kommer vi i framtiden att kunna få fler svar på ett vattens status, förekomst av miljögifter och hur dessa ämnen påverkar organismer, säger Annie.
Projektet Sötvattensmusslors bevarandebiologi och användbarhet som indikatorer löper fram till 2027.
