Ett afrikanskt land drabbat av extremväder och klimatförändringar och där majoriteten av befolkningen är beroende av jordbruk. Dit åkte Agnes Taripanah för att göra sitt examensarbete inom folkhälsovetenskap. Hon mötte en annan verklighet och förutom underlag till en uppsats, kom hon hem med många nya erfarenheter och lärdomar.
Regnet slår mot fönsterrutorna när Agnes Taripanah börjar berätta om sin tid i Moçambique. Just väderförhållanden har på olika sätt förändrat och påverkat livet för de kvinnor och män som Agnes intervjuade i byar på landsbygden. Men vi backar tillbaka lite först. Agnes konstaterar att intresset för hälsa alltid varit stort tillsammans med intresset för mat, odling och musik. Hon har tidigare främst jobbat med odling och inom restaurangbranschen och läst lite kurser vid sidan om.
– När jag ville läsa vidare, trillade jag över Folkhälsovetenskapligt program på Högskolan i Skövde och då var det helt självklart att jag skulle läsa det.
När det var dags för examensarbete väcktes tanken på att göra det utomlands.
– Jag har rest en del själv tidigare och varit nyfiken på Afrika, men det har inte känts så enkelt som resmål. För mig var det ett bra tillfälle att kunna komma till ett afrikanskt land, att få vara med i en kontext och att ha en uppgift. Det var viktigt att jag kunde göra nytta och bidra med något värdefullt till värdlandet.
Stipendium för fältarbete
Agnes sökte det SIDA-finansierade stipendiet Minor Field Studies och på olika vägar fick hon kontakt med personer på plats i Moçambique.
– Under ansökningstiden fick jag höra mycket om svårigheter med att få tillstånd för att genomföra studier och om saker som krånglat för andra som åkt till något afrikanskt land, men för mig fungerande allting fantastiskt bra. Under två månader bodde jag på ett Airbnb i huvudstaden Maputo och det var perfekt att bo så för att lära känna andra och få hjälp med olika saker i början.
Agnes konstaterar i sin uppsats att små familjejordbrukare i Moçambique, både kvinnor och män, är en sårbar grupp och som är särskilt utsatt för olika former av extremväder. Det handlar om stora översvämningar och svår torka. Extremväder som cykloner, tropiska stormar och högre vattennivåer drabbar landet allt oftare och kopplingen görs till klimatförändringarna. Senast i februari i år drabbades Moçambique och flera grannländer av cyklonen Freddy.
– Jag gjorde fem olika fältresor då en tolk åkte med mig. Jag hade fått hjälp att kontakta småbrukare för intervjuer och för mig var det viktigt att vara tydlig med att det inte var en hjälpinsats, utan handlade om forskning, om än på studentnivå. Jag fick ett otroligt fint bemötande och kände att de jag intervjuade uppskattade att de blev lyssnade på.
Agnes talar om översvämmade områden och leriga åkrar. Marker som var helt obrukbara och därmed skördar som uteblir eller blir väldigt små. Det leder i sin tur till ensidig kost, att inga grönsaker eller rotfrukter finns över till försäljning, därmed ingen inkomst. Det påverkade i vissa fall i vilken utsträckning de kunde skicka barnen till skolan.
– Jordbrukarna var övertygade om att klimatförändringarna låg bakom väderförändringarna. Vissa berättade att de sett allt större väderskiftningar under de senaste 30 åren, men att det har blivit mycket värre bara under de sista åren. Lantbrukarna uttryckte en stor oro för framtiden och känsla av uppgivenhet.
Ta reda på behovet
Agnes konstaterar att tidigare forskning inte undersökt vad de drabbade grupperna tycker. Genom nio kvalitativa intervjuer har hon fått svar på hur jordbrukarna, i de drabbade områdena, upplever sin hälsa och även det stöd som finns tillgängligt för dem. Genom olika metoder har hon analyserat svaren och kan konstatera att de hon talat med ser klimatförändringarna som ett hot som påverkar deras möjlighet till försörjning och därmed även hälsan och välmåendet. Hon konstaterar att misstron mot regeringen är stor och att en icke-statlig organisation bidrog med bland annat föreläsningar men att behovet av praktiska insatser upplevs väldigt stort men att de kräver större insatser och finansiering.
– Det är viktigt att verkligen ta reda på vad de drabbade efterfrågar och inte vad man tror behövs. Vid insatser behöver man precisera vad som behövs.
Vad tar du med dig från arbetet med uppsatsen?
– Att det här gick, även om det var många som inte trodde det skulle gå att genomföra på så kort tid och att jag klarade av att lösa det praktiska i en helt annan kulturell kontext, det har stärkt mig. Jag tar också med mig hur hjälpsamma människor har varit och även om arbetet med ex-jobbet har varit utmanande, så är det bland det roligaste jag har gjort. En annan lärdom som påverkat mig är vikten av att våga prata med människor och ta hjälp, säger hon.
Pluggar på Irland
Du har varit på Högskolan för opponering på din uppsats, vad gör du nu? Är du klar med studierna?
– Jag läser en extra termin på Irland och ska snart åka tillbaka dit. Där går alla fem kurserna parallellt och all undervisning är på campus. Folkhälsovetenskapligt program var på distans med några få träffar i Skövde, så det är verkligen annorlunda för mig, men roligt.
Ett översvämmat område på Moçambiques landsbygd. Foto: Agnes Taripanah
Läs mer om Folkhälsovetenskapligt program