EU satsar närmare 31 miljoner på ett gränsöverskridande forskningsprojekt om den kinesiska ullhandskrabban, en art som inte hör hemma i europeiska vatten. Sonja Leidenberger, lektor i biovetenskap och forskare på Högskolan i Skövde, deltar i det femåriga projektet CLANCY tillsammans med forskare från Belgien, Tyskland och Frankrike.
På olika håll i Europa finns den invasiva kinesiska ullhandskrabban och genom fartygens ballastvatten sprids den vidare till nya områden. I Vänern har ett antal exemplar av arten påträffats, men i Belgien, Tyskland och Frankrike finns sedan många år stora etablerade populationer. Nu har INTERREG North Sea beviljat drygt 2,8 miljoner Euro (31 miljoner svenska kronor) till forskningsprojektet CLANCY. (Improve habitat quality and climate-adaptivity of freshwater ecosystems through management of alien invasive aquatic invertebrates). Projektet som ska pågå fram till 2028 handlar bland annat om en omfattande inventering, att skapa en gemensam databas, kartlägga genetiskt ursprung och förbättra samarbetet mellan olika länders miljöförvaltningar.
Som enda svenska forskare deltar Sonja Leidenberger och hon har beviljats närmare två miljoner kronor för sin del i projektet.
– Det känns väldigt bra att vi kan arbeta med det här gemensamt, samtidigt som olika länder har olika förutsättningar och situationer. Vi kan lära oss mycket av varandra och förhoppningsvis behöver vi inte hamna i situationer med massförekomst av ullhandskrabba i våra svenska vatten, säger Sonja Leidenberger.
Viktigt att fortsätta arbetet
För Sonja Leidenberger blir det en fortsättning på ett tidigare projekt om invasiva arter. På uppdrag av Länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland och tillsammans med Vänerns Vattenvårdsförbund genomförde hon för två år sedan en förstudie om situationen med invasiva arter i Vänerns vatten. Vänerns vattenvårdsförbund deltar nu också i CLANCY, men deras medverkan finansieras inte med EU-medel.
– I min slutrapport poängterade jag vikten av att övervakningen fortsätter och att det behöver göras under de kommande fem åren. Klimatförändringarna gör dessutom att vi i framtiden kan förvänta oss att fler främmande arter påträffas i våra vattendrag.
När den belgiska miljömyndigheten, som har störst andel i projektet och även är projektledare, sökte fler samarbetspartner fick de tips om Skövdeforskaren och vände sig till Högskolan i Skövde.
–Det var verkligen en väldigt lyckosam slump, säger Sonja och konstaterar att det viktiga arbetet med att kartlägga ullhandskrabban nu kan fortsätta. Vi är verkligen överens om att man måste göra något åt förekomsten och vi vet att vid en etablering kan populationen öka snabbt.
Litet djur som kan orsaka stor skada
Invasiva arter kan både sprida smittor och på sikt konkurrera ut inhemska djur och växter. Icke inhemska arter kan orsaka skada på våra inhemska ekosystem, påverka mångfald och även leda till stora ekonomiska förluster. Den kinesiska ullhandskrabban har sitt ursprung i västra Stilla havet, utanför Kina och en EU-förordning listar den som en av de 100 värsta främmande arterna sett till påverkan av ekosystem. Under de senaste åren har yrkesfiskare i Vänern rapporterat om en ökad förekomst av den kinesiska ullhandskrabban.
– De andra länderna har massförekomst, men i Sverige har vi än så länge inte hittat några krabbor på juvenilstadier, utan bara fullvuxna individer. I projektet kommer vi undersöka våra hot spots i Vänern och även i Göta älv igen, eftersom ullhandskrabban måste vandra till marina vatten för att föröka sig. Vänern och Göteborg har dessutom viktiga hamnar där ballastvatten både töms och fylls på.
Genom att fånga ullhandskrabbor i fällor kommer forskarna dels att kunna kartlägga förekomsten, dels få möjlighet att undersöka djurens DNA.
– Vi vill veta deras ursprung. Är de från Kina eller härstammar de från de tidigt etablerade populationerna i tyska floder? Det är information som lär oss väldigt mycket, samtidigt som man måste fundera på vad vi ska göra med stora mängder infångade ullhandskrabbor. Det finns idéer om att använda det till fiskodling, men vi måste se över andra alternativ. All information kommer samlas i en ny gemensam databas och jag ser att det kommer bli ett stort kunskapsutbyte inom det här projektet.
